....... de senaste två åren har jag levt under regeln "Kan det hända, så händer det mig" och det är givetvis jättejobbigt. Trots det så börjar jag känna en stolthet över mig själv och hur mycket jag orkat utstå utan att fullkomligt rasa ihop.
Nu är jag i min nya fas.......framtiden........och jag fattar beslut som rör längre perioder av mitt liv och jag anstränger mig väldigt hårt för att nå mina mål. Det kommer att bli väldigt tufft och jag kommer att vilja ge upp många gånger, men jag ska klara det här, det finns inga andra alternativ. Nu har jag äntligen påbörjat något som JAG vill göra och som jag gör mest för min egen, men även för barnens skull. Visst .... jag erkänner..... jag har redan börjat tvivla över om jag kommer att klara det här, men man kan ju inte bara ge upp innan man satsat allt.
Tänker på hur många det är som dömer andra utan att ens känna dem eller ha någon som helst aning om vad som ligger till grund för beteende och mående. Jag kan faktiskt inte förstå hur mycket tid en del ägnar åt att lägga sig i andras liv, istället för att leva sitt eget. Känns bara patetiskt och väldigt billigt.
Nej, jag väljer att leva mitt liv tilllsammans med människor som ger mig positiv energi och som jag gillar för dem de är.
Länge sen nåt inlägg? Hoppas allt är bra!
SvaraRadera