Kanske beror det på vädret eller på det faktum att jag ska åka bort på söndag kväll och är nervös inför resan, inte vet jag. Det enda jag vet är att jag idag känner att jag tappat mitt jävlar anamma som brukar finnas inom mig och hjälpa mig på vägen. Känner mig lite håglös, trött i själen och funderar om det verkligen är meningen att livet ska vara så här. Visst, jag vet att jag inte har det så dåligt, jag har friska barn och tar mig runt, även om det är nätt och jämt, på de få slantar jag har att vända på. Bara för att det finns många som har det mycket värre ute i landet, så måste jag ändå ha rätten att tycka min situation är skitjobbig.
Lägger ner hela min själ där jag arbetspraktiserar, men hör ändå på dem att jag inte kommer få någon anställning och känner mig så jävla utnyttjad som gratis arbetskraft. Regeringen sparkar på dem som redan ligger och utgår från att folk inte vill jobba. Hörde så jävla dumma kommentarer på nyheterna av vår statsminister för någon dag sedan. Han kanske skulle prova på att vara långtidssjuk eller arbetslös på samma villkor som vanliga svenssons och bli jagad av af och andra instanser.
Nej, nu är det dags att rycka upp sig och fortsätta ta tag i alla saker som ska fixas. Sedan ska jag bara hitta mitt jävlar anamma igen, så att jag orkar ett tag till.
Letar också efter mitt jävlar anamma. Är bara så trött, måste leta vidare.
SvaraRadera