Ingen vet vad som händer hos grannen

Jag slås av häpnad varje gång responsen på saker mitt ex utsätter mig och barnen för blir: -Det kan jag bara inte tro, han som är så trevlig.
Jag vill bara svara -Och jag är en elak bitch som tycker det är roligt att hitta på saker och sprida på byn för jag har inget eget liv eller??????

Man läser dagligen om familjetragedier, sanningsbaserade böcker om människor som blivit utsatta för fruktansvärda saker som barn, kvinnor som inte har rättigheter. Ändå har vuxna människor så svårt att fatta att detta faktiskt är något som pågår dagligen, just nu, just här..........

Man ska aldrig vända någon ryggen som berättar sådana här saker, man ska aldrig tvivla. Vi vet aldrig hur länge de samlat mod för att slippa fria från det helvete de lever i eller hur länge det pågått. Vi vet helt enkelt ALDRIG säkert vad som pågår bakom stängda dörrar...... hos paret som alltid ser så kärleksfulla ut......med barnen som är så väldigt väluppfostrade........... hos kvinnan som verkar så blyg.

Kommer någon i förtroende och berättar om saker man aldrig kunde tänka sig, ska man förvalta det förtroendet väl och inte sprida det vidare eller vända någon ryggen. Når skvallret fel öron, kan det få fruktansvärda konsekvenser för den drabbade. Hjälp genom att lyssna, komma med råd om vart man kan vända sig för att få hjälp utan att vara skvallerlysten och berätta för alla som är villiga att lyssna, för trots att vi faktiskt kan bestiga månen, så dör kvinnor och barn dagligen i världen av våld i hemmet och av andra orsaker.

Jag funderar på det här varje gång jag läser en verklighetsbaserad bok eller om någon säger något i förtroende till mig, men det är klart.............jag och barnen lever ju i samma svarta bubbla som dem, inte i den rosa bubbla man oftast lever i tills något drabbar en själv, tills man själv inte blir betrodd.

Let´s Zumba

Jaha, då har jag bestämt mig för att prova på Zumba........ hemma i vardagsrummet där ingen ser mig ja, förutom barnen då. Tror att detta kommer ge mig många goda skratt och ilskna stampningar i golvet som en trotsig 4-åring innan jag förhoppningsvis till slut kommer på hur det ska gå till.
Fick låna en Zumba-dvd av en snäll själ på jobbet. Gillar jag det kanske jag investerar i egna eftersom jag inte kommer hemifrån kvällstid.
Känner att jag måste göra något aktivt som är bara för mig, något som jag tycker är roligt om jag ska må bra....... hur jag ska få tid vet jag ännu inte, men att investera i sin egen hälsa är aldrig fel.
Ska väl börja jogga igen också så gott jag hinner, men det får vänta till is och snö är borta....den här gången ska jag inte ge upp efter några veckor, jag behöver det här om jag ska orka plugga på kvällarna, hjärnan behöver ladda batterierna.
Inte så många månader kvar tills vi får bebis i stallet heller, jag längtar så det gör ont och häststackarn vaggar fram, tjock som en tunna.
Jag återhämtar mig fortfarande från envis sjukdom som vägrar släppa min kropp helt och äter frukt, grönt och tar vitamintillskott. Dessvärre har/är barnen också sjuka och jag känner för att slå upp alla fönster på vid gavel och låta vinden skölja genom hela bostaden och ta in ny, frisk luft.

Men nu.......nu är det dags.........Let´s Zumba!!!!!!