Fick ett tips på en hemsida av en vän.....www.tuvaforum.se där kan man läsa och känna igen ganska mycket om man blivit utsatt för misshandel av män. Det står också lite direktiv om vad Socialförvaltningen är skyldig till och åt det väljer jag bara att skratta med tanke på hur jag blivt bemött i min kommuns socialtjänst, när jag försökt få hjälp av dem.
Jag vill också gärna slå ett litet extra slag för boken Anhörig av Katerina Janoush.......så himla bra, men mentalt ganska jobbig. Mycket klarnar och man inser att man inte är så värdelös som sin exman sagt.
Många gånger under min och barnens kris har jag om och om igen funderat på vad jag gjort för fel, vad det varit för fel på mig, kunde jag ändrat mig. Nu inser jag att svaret är att jag aldrig klarat av att hålla måttet för att duga, kraven på mig ändrades hela tiden.
En tanke som också rusat genom mitt huvud ungefär en miljoner gånger efter separationen är hur den som faktiskt valt bort familjen genom otrohet, har mage att fortsätta hota, trakassera och på olika sätt ställa till ett rent helvete för den som redan blivit "knäckt". Eftersom jag aldrig någonsin kommer att förstå mig på detta beteende även om det går 200 år har jag till slut valt att påminna mig själv att jag ska vara glad över att jag inte kan förstå det eftersom det förmodligen skulle innebära att jag är lika sjuk själv.
Ingen människa har rätt att kränka någon annan tills man ser sig själv som att man endast duger till en dörrmatta som man torkar av sina skitiga skor på. Jag kommer aldrig att finna förståelse eller en bra ursäkt för sådant beteende, det är kort och gott bara fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar