Dagens ämne: Otrohet

Vad är det som ger en människa rätten att vara otrogen? Att på något sjukt sätt hitta på en "godtagbar" ursäkt för ett sådant handlande? Finns det någonsin någonstans man har rätt att vara otrogen? Vad tror man att det ska lösa? Otrohet är väl enbart en egoistisk handling för att tillfredsställa sina egna lustar och styra ett förhållande som man själv önskar utan att ta hänsyn till någon annan än sig själv. Ljuga för en eller flera andra människor, leka med deras liv och få dem att känna sig värdelösa.
Hur många gånger har man inte hört att någon säger att de var tvungna att vara otrogna? Otrohet löser väl inga problem i ett befintligt förhållande, det skapar bara ännu större slitningar, otrygghet och känslan av otillräcklighet. Otrohet är fegt, värdelöst och sysslar man med sådant saknar man helt ansvarstagande och empati för andra människor.
Man har rätt att avsluta ett förhållande om man känner att man vill vara fri, man har rätten att känna att kärleken för den man lever med tar slut, men man har inte rätten att inte ta itu med saker och avsluta en sak innan man påbörjar en annan. Man har inte rätten att på någon annans bekostnad både ha kvar och äta kakan.
Vem vill ha ett förhållande med någon man vet har varit otrogen? Vem kan lita på en sådan människa? Sådan oärlighet går direkt bort för mig, jag skulla aldrig kunna vara i ett förhållande med någon som varit otrogen. Har man gjort det en gång, kan man göra det igen, då är alla spärrar redan borta.
På vem ligger ansvaret? Enligt mig så ligger det främst på den som väljer otrohet, men även på den man är otrogen med under förutsättningen att den människan vet. Vet båda, är båda lika skyldiga så är det bara. Jag skulle aldrig ha samvete till att vara "den andra kvinnan" skulle jag få det förslaget skulle jag nog ge vederbörande en ordentlig föreläsning, be honom att dra åt helvete och ge honom en spark i skrevet.
Men det är ju bara lilla jag det........... så mycket otrohet som förekommer så verkar jag vara ganska ensam med mina åsikter.