Sommar och semester

Underbara sommar och lyxigt med semester. Skönt att äntligen ha ett arbete, men tyvärr tar det ett tag innan ekonomin kommer ikapp, säkert ett år minst och vi har ju fortfarande bara en inkomst att leva på. Semestern blir ändå lyxig, eftersom lyx för mig är att kunna göra saker med barnen utan tider att passa.

Fick mail i fredags kväll som jag såg nu, från barnens farföräldrar om att de vill ha barnen 3-4 dagar. I vanliga fall säger jag i princip aldrig nej, men denna gång ville de ha dem precis när jag har semester och då måste jag faktiskt säga ifrån, semester är en helig tid på året som jag inte låter någon tulla på. Jag erbjöd dem istället andra dagar då det är möjligt att ha barnen, vi får väl se vad de svarar.......jag misstänker starkt att jag kommer att få ett samtal från familjerätten om detta, men jag måste ju för sjutton kunna göra upp planer för mitt och barnens liv utan att ständigt få klagomål. Jag kan tydligen inte göra något rätt enligt myndigheter och exsläkt.........
.........Tänk så lätt vissa har för att glömma och gömma sanningen, det är helt otroligt.
Jaja, det andra vuxna tänker och tycker kan jag inte ta ansvar för, det får stå för dem. Jag lever mitt liv och jag tycker inte att jag gör fler fel än andra bra föräldrar. Jag springer inte med karlar, jag säger aldrig ett ont ord om barnens pappa och hans släkt så att de hör och knappast annars heller förutom de gånger jag säger något som är baserat på fakta. Jag röker inte, dricker inte, lämnar 99,9% inte bort barnen för att roa mig, jag försöker lära barnen skillnaden på rätt och fel samt att bli självständiga, starka individer. Jag respekterar barnens ord, vilja och lyssnar till det de har att säga, om jag någngång inte håller med dem så är jag noga med att förklara varför, så att jag är säker på att de förstår min tanke och åsikt.
Jag är inte perfekt och jag gör många misstag, min största akilleshäl är nog att det alltid är minst en aning stökigt här hemma, även när det är nystädat.
Mina barn har fantastiska manliga förebilder i sin morfar, morbror, ingifta morbror, min särbo och hans pappa samt i ett par kill-kompisar som tittar förbi oss på en fika ibland, ja och så sin farfar såklart. Jag hoppas verkligen att barnen en dag kan finna frid och lycka i att umgås med sin pappa, men jag tror att det händer först då han får hjälp av någon att inse sina brister, samt att han uppriktigt kan be sina barn om ursäkt för det han utsatt dem för.
Läste en kommentar till föräldrabalkens paragraf om umgängesrätt på lagen.nu
"Umgänget är till för barnet. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och denne har inte någon rätt att umgås med barnet."
Tycker inte att myndigheterna tar hänsyn till de orden ett dugg. De sätter alla barn i den kategorin att barn mår bäst av att träffa båda sina föräldrar. Barn är inte stöpta i samma form, det är inte vuxna heller. Man kan inte begära att barn ska reagera eller tycka samma saker som alla andra känner och tycker. Lagen måste vara en ram, med utrymme för varje enskild individ och någon myndighetsutövare ska inte inbilla sig att de känner någons barn bättre än de själva gör, bara för att de råkar ha en högskoleutbildning. Det synsättet är bara arrogant och påvisar bara att man tycker man är mer värd än någon annan och det hjälper inte något barn.

När livet ljusnar.

Små, små glimtar av vardagssaker kan bli till lyx och förgylla ens dag så att man orkar vidare........ett uppskattande ord från en kollega, en kram, ett besök från en vän eller ett roligt sms.

Häromdagen var min lyx att se ut genom fönstret och slås av häpnad eftersom min yngsta helt plötsligt kunde rocka rock-ring. Det lyckliga, häpna, stolta ansiktet visade samma känslor som jag kände just då och kärleken till mina barn flödade som alltid.
Igår kom ännu en guldkant på vardagen.........vår katt fick ungar och ville att vi skulle sitta med henne och beundra miraklet. En födsel är bland det vackraste man kan få uppleva i livet, både genom att föda själv och att se andra föda. Jag känner en lycka varje gång mina barn kan få uppleva samma sak som jag fick växa upp med, att beskåda djur genom deras mirakel är inget konstigt hemma hos oss, det är en del av vårt liv.

Längesedan nu.........tiden går fort både när man har roligt och mindre roligt.

Har inte varit inne och skrivit på evigheter, dåligt av mig, men ibland finns det varken tid eller ork att skriva ner sina tankar.
Jag har fått jobb..........och jag älskar verkligen min arbetsplats. Jag får möta en massa fantastiska människor varje dag och man bara önskar att de kunde se livet ur ens eget perspektiv och erfarenheter ibland. Dessa fantastiska människor som kämpar varje dag, både med och emot sig själva utan att ibland inse hur svårt samhället har att acceptera det som är annorlunda, det som sticker ut. De har en styrka som kommer att bära dem långt i livet, bara de slutar att kämpa emot hela tiden.
Mitt liv fortsätter att vara en cirkus......en karusell av myndighetsutövare som bara retar upp mitt ex ännu mera och utsätter mig och barnen för fara. De behöver inte ta några konsekvenser för sitt handlande, de rycker bara på axlarna och säger "vi försökte, men det gick inte"
Ingen har rätt att leka med mina barns liv, sedan får det vara vilken myndighet som helst, barn har också rättigheter.
Ingen förstår allvaret i att reta upp min exman, han är ju så smart och manipulerar så duktigt.......jag hade senast idag IFO chefen i telefonen och hennes briljanta svar var att jag själv ska dra upp exet i rätten för att få umgänget indraget! Hon måste vara galen, verkar som om hon vill se mig död och barnen i klorna på sin pappa och hans sambo som upprepade gånger hotat dem. IFO drog igång allt detta med umgänget och lovade mig hjälp........jag visste att det inte gick att lita på dem.
Jag känner mig korkad, oförmögen och hjälplös i kampen för att min fantastiska barn ska få leva ett liv i lugn och ro.

Jag måste orka fortsätta kämpa, även om jag inte orkar..........det finns ingen annan som kan göra det åt mig eller mina barn.

Frågor som återstår är: Kan godheten vinna? Kan ärligheten vinna? Kan mina barn vinna en kamp emot sin far?