Nyss hemkommen från stallet och både jag och barnen har frusna tår och händer. Vi värmde oss på ponnyns varma, lurviga rumpa, medan hon lugnt stod och tuggade på sitt hö.
Det är i stallet jag och barnen finner ro i själen, hästarna är viktiga för oss och för er som nu reagerar på att jag tidigare sagt att jag har ont om pengar, så kan jag upplysa er om att ponnyn inte kostar oss något annat än lite muskelvärk och min bokföringskunskap.
Jag är helt slut eftersom den yngsta inte kan rida ensam utan jag har fått pulsa i djupsnön i hagen tills det smakade blod i munnen för att hon skulle få rida, men vad gör man inte för att sina barn ska få göra det de älskar mest?
Vi är en tjejfamilj utan en massa rosa och lull-lull. Min äldsta dotter är 10 och älskar blått och min 5-åring älskar mest lila och jag avskyr prydnadssaker och massa krafs. Kuddar, mjuka plädar, barnens teckningar och fotografier är varmt välkomna.......och så ljus, levande ljus att njuta av när det är mörkt och kallt. Någon tjejig lägenhet med fina porslinssaker och lull-lull blir det aldrig här, för det mesta ser det ut som om en tornado dragit fram, där jag ständigt jagar efter lite ordning och reda.
I mina drömmar beställer jag en stor container och slänger allt i min väg och börjar sedan om på nytt med nya möbler, nya förvaringsmöjligheter och en öppen spis att myselda och grilla korv i.
Tills den drömmen slår in är jag nöjd med att kunna värma mina frusna händer på en lurvig, varm hästrumpa, en mjuk mule som snusar en i nacken och det viktigaste av allt, kärleken till mina barn och den kärlek de ger mig tillbaka.......
Det är i stallet jag och barnen finner ro i själen, hästarna är viktiga för oss och för er som nu reagerar på att jag tidigare sagt att jag har ont om pengar, så kan jag upplysa er om att ponnyn inte kostar oss något annat än lite muskelvärk och min bokföringskunskap.
Jag är helt slut eftersom den yngsta inte kan rida ensam utan jag har fått pulsa i djupsnön i hagen tills det smakade blod i munnen för att hon skulle få rida, men vad gör man inte för att sina barn ska få göra det de älskar mest?
Vi är en tjejfamilj utan en massa rosa och lull-lull. Min äldsta dotter är 10 och älskar blått och min 5-åring älskar mest lila och jag avskyr prydnadssaker och massa krafs. Kuddar, mjuka plädar, barnens teckningar och fotografier är varmt välkomna.......och så ljus, levande ljus att njuta av när det är mörkt och kallt. Någon tjejig lägenhet med fina porslinssaker och lull-lull blir det aldrig här, för det mesta ser det ut som om en tornado dragit fram, där jag ständigt jagar efter lite ordning och reda.
I mina drömmar beställer jag en stor container och slänger allt i min väg och börjar sedan om på nytt med nya möbler, nya förvaringsmöjligheter och en öppen spis att myselda och grilla korv i.
Tills den drömmen slår in är jag nöjd med att kunna värma mina frusna händer på en lurvig, varm hästrumpa, en mjuk mule som snusar en i nacken och det viktigaste av allt, kärleken till mina barn och den kärlek de ger mig tillbaka.......
Åh vilket mysigt inlägg! :)
SvaraRaderaMan kan verkligen själv känna den där varma, lurviga hästrumpan o mulen som nosar en i nacken. ;)
Det är som du säger! En massa prylar o lull-lull gör en inte lyckligare! Det är dom små sakerna i livet som gör en lycklig! ;)
Lurviga hästrumpor, ljus o värme, o kärleken ifrån barnen! ;)
DET kommer man nästan hur långt som helst på!
*kram på er*