Längesedan nu.............har haft så mycket att stå i att jag knappt har tid att sova, vilket givetvis gjort att min trötta kropp fått en envis förkylning som inte vill ge med sig. Har nu lovat mina närmaste vänner och en förskolefröken att gå till läkaren, de tror att jag åkt på lunginflammation. Äh, inte då, sådant biter i alla fall inte på mig, det är bara livets jobbiga händelser som suger sig fast som superlim.
Ska väl till den där j-a familjerätten igen och jag fattar inte varför när det är skolan som ringt dem gällande mitt ex. Okej, självklart måste jag som mamma till barnen, men jag vill inte bli inblandad i något, jag kan ändå inte påverka utgången ett skit. Vad andra vuxna gör, får stå för dem. Jag har någon jag litar på med mig, för det finns inte en chans att jag går till de där människorna ensam. Vill inte ha med myndigheter att göra och vill inte att mina barn har det heller.
Så less på att aldrig få något arbete........när ska det släppa? Tycker alla runt omkring mig lyckas hela tiden, medan jag står fast i skiten. Hur mycket klarar man egentligen av att uthärda innan man kollapsar totalt och inte längre orkar tänka positivt och vara hoppfull? Hittills har det gått på något sätt, men jag vill komma ikapp nedåtkurvan och vända den uppåt för mig och mina barn. Det värsta är att jag tycker att jag verkligen gör allt jag möjligen kan för att det ska lyckas, jag vet inte vad jag mer kan göra. Slut på ideér och snart slut på hopp och kämparglöd.
Jag är så glad och tacksam för att jag har underbara vänner och min älskade familj omkring mig, det kanske är det som är svaret på frågan om hur man orkar ännu lite till varje gång allt känns hopplöst.
Idag ger jag min kärlek till alla er som läser min blogg, orkar med mitt gnäll, mina öppna tankar och till er som har den viktigaste egenskap en människa kan ha....nämligen empati för andra människor. Som alltid ligger mina barn mig varmast om hjärtat och så finns en tredje person som blir allt viktigare i mitt nya liv........ men det är en annan historia.
Puss
Gnäll!? Är bara förnamnet... Men man har rätt till det! Se det som din ventilation, att gnälla här och inte stänga in det i dej! Sånt är bra! Ut med det bara. Det är när ens tankar kommer på pränt som man kan börja analysera och göra nåt åt det!
SvaraRaderaLycka till med den tredje personen!