Underbara sommar och lyxigt med semester. Skönt att äntligen ha ett arbete, men tyvärr tar det ett tag innan ekonomin kommer ikapp, säkert ett år minst och vi har ju fortfarande bara en inkomst att leva på. Semestern blir ändå lyxig, eftersom lyx för mig är att kunna göra saker med barnen utan tider att passa.
Fick mail i fredags kväll som jag såg nu, från barnens farföräldrar om att de vill ha barnen 3-4 dagar. I vanliga fall säger jag i princip aldrig nej, men denna gång ville de ha dem precis när jag har semester och då måste jag faktiskt säga ifrån, semester är en helig tid på året som jag inte låter någon tulla på. Jag erbjöd dem istället andra dagar då det är möjligt att ha barnen, vi får väl se vad de svarar.......jag misstänker starkt att jag kommer att få ett samtal från familjerätten om detta, men jag måste ju för sjutton kunna göra upp planer för mitt och barnens liv utan att ständigt få klagomål. Jag kan tydligen inte göra något rätt enligt myndigheter och exsläkt.........
.........Tänk så lätt vissa har för att glömma och gömma sanningen, det är helt otroligt.
Jaja, det andra vuxna tänker och tycker kan jag inte ta ansvar för, det får stå för dem. Jag lever mitt liv och jag tycker inte att jag gör fler fel än andra bra föräldrar. Jag springer inte med karlar, jag säger aldrig ett ont ord om barnens pappa och hans släkt så att de hör och knappast annars heller förutom de gånger jag säger något som är baserat på fakta. Jag röker inte, dricker inte, lämnar 99,9% inte bort barnen för att roa mig, jag försöker lära barnen skillnaden på rätt och fel samt att bli självständiga, starka individer. Jag respekterar barnens ord, vilja och lyssnar till det de har att säga, om jag någngång inte håller med dem så är jag noga med att förklara varför, så att jag är säker på att de förstår min tanke och åsikt.
Jag är inte perfekt och jag gör många misstag, min största akilleshäl är nog att det alltid är minst en aning stökigt här hemma, även när det är nystädat.
Mina barn har fantastiska manliga förebilder i sin morfar, morbror, ingifta morbror, min särbo och hans pappa samt i ett par kill-kompisar som tittar förbi oss på en fika ibland, ja och så sin farfar såklart. Jag hoppas verkligen att barnen en dag kan finna frid och lycka i att umgås med sin pappa, men jag tror att det händer först då han får hjälp av någon att inse sina brister, samt att han uppriktigt kan be sina barn om ursäkt för det han utsatt dem för.
Läste en kommentar till föräldrabalkens paragraf om umgängesrätt på lagen.nu
"Umgänget är till för barnet. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och denne har inte någon rätt att umgås med barnet."
Tycker inte att myndigheterna tar hänsyn till de orden ett dugg. De sätter alla barn i den kategorin att barn mår bäst av att träffa båda sina föräldrar. Barn är inte stöpta i samma form, det är inte vuxna heller. Man kan inte begära att barn ska reagera eller tycka samma saker som alla andra känner och tycker. Lagen måste vara en ram, med utrymme för varje enskild individ och någon myndighetsutövare ska inte inbilla sig att de känner någons barn bättre än de själva gör, bara för att de råkar ha en högskoleutbildning. Det synsättet är bara arrogant och påvisar bara att man tycker man är mer värd än någon annan och det hjälper inte något barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar